– Om att finna sinnesro mitt i livets förändring och utmaningar.

Livet förändras. Det är dess natur. Ju mer vi försöker kontrollera det oförutsägbara, desto mer “lider” vi. Det vill säga att vi spenderar värdefull energi på något vi ändå inte kan kontrollera. 

Den stoiska vägen lär oss att inte fly från förändring – utan att omfamna den med ataraxia: ett stilla lugn mitt i stormen. Det sägs också att det ska vara orubbligt, men det ser jag som en utopi snarare än något som är praktiskt genomförbart. Vi är människor, vi kommer att känna. Vi kommer ibland att känna djupt. Och det ska så vara, det särskiljer oss och ger oss mänskliga kvalitéer.

Men med övning kan vi distansera oss tillräckligt från känslorna för att kunna tänka rationellt och att sedan sträva tillbaka mot lugnet och till en plats för goda beslut. 

”Den som har lärt sig att möta olycka, möter den inte som en olycka.” – Seneca

Tänk en läkare som möter patienter på en akutmottagning, en brandman när larmet går, en polis under utryckning. En situation de har övat på hundratals gånger innan den blir verklighet.

Har man övat länge nog kan man klara att hålla lugnet i de mest utmanande situationer.

Den stoiska vägen lär oss att inte att fly från förändring – utan att omfamna den med ataraxia: ett stilla lugn mitt i stormen. Låt det nya vara som det är, fokusera sedan på det du kan kontrollera.

Marcus Aurelius pratade om att visualisera “det inre citadellet”, en inre plats av solid marmor dit man alltid kan dra sig undan när det stormar.

Det finns olika varianter på temat, jag brukar till exempel visualisera en bivack och skyddet den ger under stormen på ett fjäll. Vindar och regn rasar utanför. Men därinne, är det lugnt och stilla. Huvudsaken är att det är något som för dig representerar motståndskraft och eget tankeutrymme.

Endast detta är såklart inte en hållbar strategi i sig självt. Man kan inte sitta och uggla mentalt som enda åtgärd. Men det hjälper i stunden för att skapa utrymme mellan det som händer och dina egna tankar.

För att det ska bli hållbart på sikt måste vi också sätta det i sitt sammanhang, som komplement till den resa vi är på.

”Den som har ett varför att leva kan uthärda nästan varje hur.” – Viktor Frankl

För att behålla lugnet, behöver vi ha ett varför, en medveten riktning. Resten blir då händelser att hantera på vägen. Snarare än hinder som blockerar oss. 

Mer om det i framtida inlägg.

/Anders